Ser vi verkligheten som den är?

Känslan är att vi ser verkligheten som den är. Men vid lite eftertanke, vet vi att så inte är fallet. Ett enkelt exempel är färger. I grundskolan lärde vi oss att det inte finns färger i den bemärkelsen vi upplever dem. Material reflekterar olika våglängder av ljus vilket passerar våra ögon och tolkas till färger. Men upplevelsen av färger är så stark att vi tänker att världen är färgsatt som vi ser den.

Vår hjärna modellerar en ganska slarvig sketch av vad vi tar in genom våra sinnen. Den gör antaganden som inte stämmer med verkligheten - vi har alla blivit lurade av optiska illusioner.

Människans skarpa synfält är begränsat och resten av synfältet är en modellering som hjärnan gör. Därför lurar trollkarlarna oss med sina trick. Några hastiga rörelser med händerna, ett avledande ljud som en knäppning med fingrarna och vips är det brinnande ljuset borta. De utnyttjar det faktum att människan är lätt distraherad av rörelser och ljud, då förlorar vi fokus.

Människor är programmerade att uppfatta ansikten, rörelser och ljud och uppfångar därför inte detaljer som är oviktiga för situationen. Vi kanske ser dem, men det medvetna jaget är inte medveten om dem.

Det finns en fantastisk liten film som illustrerar detta. En teaterscen utspelar sig. Kameran sveper genom rummet. Vem är mördaren?